En liten familj

Min son som har varit som en liten igel de senaste dagarna leker själv! På senaste tiden har ingenting varit roligt så länge man inte har fått sitta i mammas eller pappas knä eller om man inte har blivit buren på. Så fort han har blivit nersatt på golvet, eller i gåstolen (som har varit en sista utväg eftersom vi slutat använda den) så har han blivit helt hysterisk på en gång och skrikit så man har trott att fönstren ska spricka. Senast igår skulle jag bädda sängen och satte ner honom en stund. Hann knappt sätta ner honom på golvet innan avgrundsvrålet letade sig upp genom hans struphuvud. Men nu sitter han så nöjd på sin lekmatta tillsammans med sin aktivitetstriangel, sin lilla bok och mitt bibliotekskort.

Slänger in en bild på en sliten mamma och en son med rivmärke på kinden. Vågar inte ta en bild på Elliot nu för att lägga upp och visa hur fint han leker. Risken finns då att denna stund av lugn i mitt liv förstörs, hehe.