En liten familj

Vi kom hem från kalaset relativt nyligen, och Elliot somnade redan i bilen hem. Han vaknade en liten stund efter vi hade kommit hem och fick en flaska välling och somnade sen om igen. För tio minuter sen gick Johan och la sig i sängen med Elliot för att sova för natten, och nu sitter jag här. Och tycker att det blir fruktansvärt tråkigt. Vi går oftast och lägger oss hela familjen samtidigt, men nu känner jag att jag inte är så trött att jag kan sova och det värsta som finns är att ligga och vrida och vända sig i sängen i vad som känns som en evighet innan man till slut kan somna in. Så idag bestämde jag mig för att sitta uppe en stund till och slötitta lite på Criminal minds, ett av mina favoritprogram. Men det känns redan som om det kommer ta ungefär fem minuter till, sen kommer jag ligga och kramas med min familj. Ni är mitt allt, utan er är jag ingenting. Det känner man en kväll som denna, när man sitter här ensam och inte kan sova. Tänk att sitta här ensam, utan mina pojkar, varje kväll. Kan inte, vill inte, ens tänka mig ett liv utan er!